Sitter här och reflekterar över att jag är tacksam över att jag har haft tillfället att göra min VFU som lärarkanditat med tydlig handledning av LLU:are. Ibland har man varit lite avundsjuk på de kurskamrater som gjort VFU i egen tjänst eller validerat vissa delar i programmet ur ett ekonomiskt perspektiv. De tankarna har jag släppt eftersom jag lär mig så otroligt mycket av att iaktta min LLU Anki som är som ett levande uppslagsverk i ämnenas fakta innehåll samt handhavande i alla praktiska runt omkring ärenden kring eleverna.
På bilden ser ni Jeanette när hon håller i en lektion på kommunikationskursen, hon arbetar i huvudsak med den sociala inriktningen på BF. Av henne lär jag mig massor i kommunikationskursen som jag har nytta av rent faktamässigt samt en hel del av hur hon lägger upp sina lektioner genom olika gruppkonstellationer och hur hon får eleverna att komma till de viktiga diskussionerna.
Jag har insett att min väg till att bli en duktig lärare på Bf programmet inte är en Quick fix. Min gedigna yrkeserfarenhet är bara en del av allt jag måste kunna för att göra detta bra och få elevernas förtroende samt arbeta efter styrdokument och betygskrav. Som sagt: Rom byggdes inte på en dag- jag är nu redo för att anta arbetet på riktigt på ett bra sätt. Fullärd blir man dock aldrig har jag insett, man kommer ju alltid att behöva anpassa sitt fakta innehåll och sina metoder till just den unika elevgrupp man träffar samt förkovra sig i ny teknik, och uppdatera sig i ämnet i takt med att samhället ändras.
